I Min Egenkontroll har det blivit en central princip att inte kräva mer dokumentation än vad det faktiskt finns stöd för – och att inte formulera regler starkare än källorna, i det här fallet myndigheterna, gör.
Det låter kanske självklart, men det påverkar produktbeslut på flera nivåer. Om en myndighetskälla lämnar handlingsutrymme behöver produkten inte fylla det utrymmet med extra krav bara för att det känns säkrare för mig. Då blir frågan i stället: vilken är den enklaste lösningen som fortfarande ger tillräcklig och trovärdig dokumentation?
Samma princip gäller åt andra hållet. Om ett förslag från AI, en text eller en funktion bygger på ett antagande som källan inte stödjer behöver det stoppas, skrivas om eller markeras som osäkert. Det viktiga är inte att få innehållet att låta komplett, utan att kunna försvara vad produkten faktiskt säger.
Det här har lett till ett mer systematiskt arbetssätt kring källspårbarhet, granskningsstatus och publiceringsgrindar. Utvecklingsmässigt gör det systemet klart tyngre, men det är för att göra det möjligt att hålla enkelheten i användarupplevelsen utan att tumma på underlaget bakom den.
För mig är det också en produktfråga. En användare ska inte behöva göra mer arbete än nödvändigt bara för att produktteamet har svårt att skilja på bindande krav, rekommendationer och egna försiktighetsmarginaler. Målet är att skapa en produkt som med minsta möjliga input möter myndigheternas förväntningar.
Projektkoppling: Min Egenkontroll – från vardagsproblem till fungerande digital produkt.